Pages

16 oktober, 2017

Borde vi inte sluta att prata om straff?

Borde vi inte sluta att prata om "straff"? Samhället, främst lagarna och rättsväsendet. Så länge vi pratar om vilket straff en människa ska få för ett visst brott, så kommer vi att fortsätta använda rättssystemet för att utkräva hämnd. Jag vill inte ha en stat som hämnas.

Domstol, åklagare, advokater, lagstiftare, anstalter osv. borde finnas för att uppnå ett mål, och målet tycker jag borde vara att färre människor råkar illa ut. T.ex. att färre utsätts för grov misshandel för att ta ett exempel på ett allvarligt brott. Vi uppnår inte det målet genom att hämnas. Vi måste ändra hur vi pratar om brott och straff, och jag tror att vi inte ens borde prata om brott och straff.

Mikusagi.

22 augusti, 2017

Morning has broken

Jag startade teven för att titta på Gomorron Sverige, möts av ett inslag om Morgonsoffan och tänker "Yay! Kommer det en säsong till?", men så är det inte anledningen till varför Petra Mede och David Batra är där, utan det är för att Gomorron Sverige ska lägga ner! Ursäkta, men vad ska jag nu titta på för att uppdatera mig på morgonen? TV4s Nyhetsmorgon? Glöm det!

Mikusagi

2017-08-23

Jag satte mig vid TV:n 08:25, tänkte att jag skulle titta på Gomorron Sverige resten av veckan eftersom det inte blir något mer sen, men så slutade de sända 08:30 för att de skulle visa ridsport istället. Så inte okej!

19 augusti, 2017

Pinsamt

Jag har funderat över det här med att tonåren är en tid då en gör bort sig mycket och skäms för mycket. Och liksom, att det antas vara för att tonåringar skäms för allt. Jag har kommit på att jag skäms för färre grejer jag gör idag, men jag skäms fortfarande för i alla fall hälften av de pinsamma grejer jag gjorde innan jag fyllde 25, och jag har kommit fram till en teori -

När du är under 25 så är din hjärna långsammare på att räkna ut konsekvenser av olika handlande, så därför är det mer troligt att du gör fel i en social situation, och därför gör något pinsamt.

Jag har aldrig förstått det där med att personer under 25 ska vara mer risktagande för att det "inte har något konsekvenstänk", jag har alltid förstått typ att om jag inte använder bilbälte så finns det en större risk för mig att skadas allvarligt, det är inte som att den insikten kom när jag fyllde 25. Men i sociala situationer sker allting väldigt snabbt, och många tonåringar reagerar på avvikelser som kräver ett nytt agerande än det gamla vanliga med att fly om de kan, för att de inte vet på momangen vad de ska göra. Men om de är med om det fler gånger, då kan det gå bra.

Idag känner jag inte alls lika ofta "varför sa jag så där?" eller "varför gjorde jag inte så där?", men jag tänker det fortfarande om mina gamla misstag.

Mikusagi.

29 juli, 2017

Det surrar runt i luften

Härom dagen vaknade jag av att en fluga surrade i mitt rum. Trodde jag. Då löste jag problemet genom att byta sovrum men när jag sen kom tillbaka en bättre tid för vakenhet så såg jag att flugan egentligen var en geting. Det är konstigt det där, förut var jag mycket bättre på att höra skillnad mellan flugor och getingar, eftersom jag var getingrädd. Och jag var alltid först i sällskapet med att höra getingen, och se den. Jag var expert på deras utseende, läte och flygmönster, så därför skulle jag aldrig bli lurad av något annat randigt.

I min värld är en expert på det en är rädd för. Kanske ungefär som "keep your enemies  closer". Men liksom, jag kan inte akta mig för något om jag inte kan lokalisera det eller vet hur jag aktar mig för den. Och dessutom blir det att när motivet för min rädsla är med någonstans, t.ex. på TV, så kommer jag ihåg nästan allting av det. Jag tycker att det är märkligt  när folk inte kan särskilt mycket om det de är rädda för, vissa kan inte särskilja djurarter de är rädda för, från andra, liknande djurarter.

Poppelglasvinge, en fjäril.
Humlebagge, en skalbagge.
En art ur familjen blomflugor.

Klicka på bilderna för att komma till deras ursprung. Och sen kan ni titta på mina insektsbilder.

Mikusagi.

18 juli, 2017

Till dig som tycker om att racka ner på religion

När du hånar religiösa människor så är du inte nytänkande eller edgy. Sverige är sekulariserat och din mamma och din mormor och alla andra tycker att religiösa är knäppa. Många av oss som är religiösa har en oförstående omgivning när det gäller vår livsstil. Du räddar ingen med dina uttalanden om att religion är dåligt och att religiösa är dumma i huvudet, snarare tvärtom. Om din analys av samhället har lett fram till att du tror att det behövs starkare röster som snackar skit om religion så är din analys fel.

Mikusagi

19 maj, 2017

Om busslinjers varande

Vi måste sluta räkna så här för att ta reda på om en buss är värd att ha eller inte:

bussens kostnad - antal passagerare * biljettpris

Det är inte representativt för vad det kostar respektive ger till samhället. Att ta i beaktande:


  • Färre bussar resulterar i färre passagerare. Om jag inte vet när mitt möte är slut ikväll, så kan jag inte kolla om det finns en buss som tar mig hem, och då tar jag kanske bilen istället, men om jag vet att bussen går var tjugonde minut mellan sex och nio så vågar jag kanske chansa.
  • Bussen ger inte bara biljettintäkter, bussen ger att människor kan bo där och ha annat arbete än sånt du kan sköta hemifrån. 
  • Bussen ger också att invånarna kan besöka den lokala butiken istället för att handla online eller passa på att handla medan de är i stan, de kan besöka postombud, apotek, bank och vårdcentral. Om du vill att din kommun ska ha en fungerande affärsverksamhet så måste kommuninvånarna också kunna ta sig till och från platserna.
  • Om du har jättemycket bilköer på vägarna och har byggstopp för att vägarna inte kan ta fler bilar, så är det en bra idé att sätta in fler bussar istället för att skära ned på dem.
Och tro inte att vi inte märker att ni lägger bussarna så att de går samtidigt, så att de får sämre siffror vilket ni sen kan presentera som bevis för att bussen inte behövs! (flera gånger per dag går bussarna där jag bor så att två stycken går med fem minuters mellanrum och sen går det inte någon på en timme)

Mikusagi.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,  och .

12 maj, 2017

Veckans undran 28

Hur blir ett fågelägg till? Tusentals genomskärningar av utvecklingen i ägget har vi sett, men det är jag inte intresserad av för det är ju typ samma som i magen på däggdjur (t.ex. människor), men hur bildas själva ägget? Det vill jag ha steg för steg-bilder på!

Mikusagi.


Läs även andra bloggares funderingar kring , , ,

15 oktober, 2016

Tack Spice Girls

Jag skrev det här i nättidskriften Ballers för tre år sen. Nu finns tidningen inte kvar på internet, och Spice Girls fyller 20 så jag lägger texten här istället.

Girl Power”, den första engelska fras som har betytt något för mig. Jag gick i lågstadiet och lyssnade på min första popgrupp, Spice Girls. De dundrade in i mitt liv, våra liv, och skrattade högre än en får, skrek fastän de var vuxna och tog helt enkelt en hel massa plats. Jag tror att alla mina kompisar fick en enorm energikick av dem, att det var det som gjorde att vi tyckte så mycket om dem.

Ögonblicket när mamma berättade för mig att ”girl power” betyder ”tjejkraft” var magiskt. Tänk att orden ”tjej” och ”kraft” går att kombinera! Att tjejer besitter en kraft! Det var revolutionerande för mig. Vi kanske inte kallade det platta brännbollsträet för ”tjejträet”, men i övrigt så var omvärlden noga med att påpeka att tjejer var sämre än killar. Vi var sämst på allt! Vi var svaga, långsamma, inte lika klipska eller allmänbildade. Killarna var modiga, smarta, framåt och hade rätt till allt utrymme och världens odelade uppmärksamhet.

Följande år ägnade jag och mina tjejkompisar oss åt att läsa intervjuer med medlemmarna, mima till musiken och hitta på danser. Våra väggar var belamrade med deras ansikten, vi levde och andades Spice Girls. Som nioåringar lärde vi oss att se varandras olikheter som tillgångar. Vi skulle gestalta fem väldigt olika karaktärer och till det behövdes fem personer som inte hade överdrivet mycket gemensamt. Vi hade förstås olika uppfattningar om hur uppträdandet borde genomföras och vad Spice Girls’ essens egentligen är, men vi lärde oss att komma överens och skapa något gemensamt utan någon vuxens inblandning. Vi hittade styrkor hos varandra och framför allt hittade vi systerskapet.

Jag vill tacka Spice Girls för att de öppnade mina ögon, fick mig att se tjejers styrka och därmed det absurda i hur omgivningen var mot oss. De fick mig att upptäcka patriarkatet, och gav mig verktyg för att kämpa mot det. Jag vill tacka dem för att de hjälpte mig att bli feminist.

Mikusagi.


Läs även andra bloggares tankar om .

13 maj, 2016

09 maj, 2016

Missbruk maskeras som kulturellt bruk

Varje gång jag har sett någon smart nytänkare framhäva alkoholkonsumtion som något antikapitalistiskt, feministiskt eller frigörande så har det alltid, några år senare, kommit fram att den hade alkoholproblem.
Mindre revolutionstörstande människor kamouflerar sitt missbruk på andra sätt. Ofta är täckmanteln att de försöker skaffa sig kulturellt kapital. Vinkurser, whiskeyresor och böcker om öl. Det är inte alkoholism att dricka vin varje dag om du samtidigt nämner ordet ”arom”. Det är klart att en whiskynörd ska dricka whisky, det är ju personens största intresse! När en människa börjar misstänka att hen själv dricker lite väl mycket alkohol, är ofta inte den första reaktionen att söka hjälp, utan att ursäkta beteendet, förneka det, dölja det. Det är relativt enkelt i Sverige idag, vi har en alkoholpositiv kultur.

Men tro mig,

vin kommer aldrig att krossa patriarkatet. Att supa är inte antikapitalistiskt.

Alkohol splittrar och förgiftar oss, inget annat.

Mikusagi.


Fotnot: Den uppmärksamme läsaren kanske noterade att jag både använde stavningen "whisky" och "whiskey" i denna text. Det är för att i den alkoholvurmande kulturen anses de vara två olika drycker, men egentligen är det bara olika stavningar från samma gift som kommer från olika länder.

28 januari, 2016

Ronja Rövardotter - Sanzoku no musume Ronja

På lördag börjar Barnkanalen visa Ronja Rövardotter som tecknat, en anime. Jag rekommenderar er som älskar Ronja Rövardotter att se den. Den är 26 avsnitt lång, så det är en väldigt lång serie och den är välgjord. Samtidigt vill jag att ni ska veta att den är mycket läskigare och hemskare än den svenska filmen, ta med det i beräkningen när du avgör om ditt barn ska få se den eller inte.

Naturen

Här är det inte animifierat, det är svensk skog. Så blir det när en av de bästa animeskaparna tar sig an ett Astrid Lindgren-verk.









De klassiska scenerna i nytt format


Vildvittror som jagar Ronja ned i sjön.

 Ronja och Birk träffas vid helvetesgapet.

 Stunden då Birk blev bunden vid Ronja pga blev räddad.

 Lovis som ger Mattis ägg att kasta.

 Borka som berättar vad rövare gör. Vilket i sin tur sätter igång ett familjedrama.

 När Birk och Ronja möts i skogen.

 Birk och Ronja bor i Björngrottan och tänker inte komma tillbaka.

 Mattis skärper till slut till sig och ber Ronja att komma tillbaka.

Lovis säger att vi föds och vi dör, och det finns inget Mattis kan göra åt det, när Skalle-Per har dött.

Läskigheter.

När grådvärgarna kommer har det bara börjat. Kanske den enda episoden som i läskighet ligger på ungefär samma som den svenska filmen.

I mitt tycke var det obehagligaste när Ronja höll på att bli lurad av de underjordiska. Det är ett väldigt långt parti som består av dimma och barnsång.




När Ronja fastnar med foten i ett hål i marken så känns det verkligen som att Ronja kommer att frysa ihjäl där (och det är också vad Ronja antar kommer att hända)
Sen när Ronja och Birk bor i Björngrottan så säger Birk att Birk ska stanna där över vintern, medan Ronja är i Mattisborgen. Så det kanske är deras sista sommar tillsammans, det är kanske Birks sista sommar överhuvudtaget. Vilket de accepterar och sen blir dagarna sorgliga. Samt att Ronja drömmer en obehaglig mardröm.



Samt att de ett helt avsnitt håller på att dö i vattenfallet!

Länkkärlek

För att se mer bilder från serien - se min Tumblr-blogg.
SVT om serien.
Kulturbloggen.
Bokblomma.

Mikusagi.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

26 januari, 2016

Hej gamla och nya

Hörrni, vad vill ni att jag ska blogga om?

Vad jag lyssnade på 2015

Lol sent, okej men alltså jag har problem med Last.fm. Jag kan fortfarande inte logga in, men nu kom jag åt listorna ändå. Detta lyssnade jag på 2015, men minus januari då.

Artister

  1. Niklas Strömstedt
  2. Folkbildningsterror
  3. Luftens Hjältar
  4. Laleh
  5. BWO
  6. Bumbibjörnarna
  7. Ninjaspark
  8. Povel Ramel
  9. Jon Henrik Fjällgren
  10. Lejonkungen


Låtar

  1. Niklas Strömstedt — Lyckolandet
  2. Folkbildningsterror — Blockera
  3. Bumbibjörnarna — Bumbibärssaft
  4. Chips — Dag efter dag
  5. Mulan — En Spegelbild
  6. Luftens Hjältar — Flygplan
  7. Skönheten och Odjuret — Gaston
  8. Luftens Hjältar — Jag far
  9. BWO — Lay Your Love On
  10. Ninjaspark — Lo-Fi in Outer Space (Electric Mix)



22 december, 2015

Har jag orden?

Som barn kände jag alltid att det fanns en annan dimension av världen, livet, som inte kan uttryckas med ord. Jag brukade undra om andra var medvetna om den, och på något sätt kände jag att hundar och andra (icke-mänskliga) djur var närmare den, närmare verkligheten, eftersom de inte använde ord eller hela den här cirkusen vi har, men detta inlägg fokuserar på ord, språk och kommunikation.
Jag har känt mig begränsad i min kommunikation, som om jag säger det andra lärt mig, spelar spelet men utan att att ha ett språk för det som är verkligt. Utan att kunna kommunicera vad jag tänker och känner. Kanske är det därför jag tidigt fascinerades av konstnärer - det verkade som att de kunde uttrycka något som inte gick att nå med ord, även om få uppfattade det. Som barn blev jag skärrad när jag mötte äldreäldre som inte kunde uttrycka sig med ord alls. För mig var det något av det sorgligaste och mest skrämmande jag sett. I många år var jag rädd för att tappa talet av en ålderssjukdom. Kanske för att jag redan kämpade med att bli förstådd.
På något plan kunde jag alltid relatera till de icke-verbala autistiska barn jag såg på TV. Ni vet, när det är en film där det är en katastrof på gång och samtidigt är det ett barn där som inte pratar och så måste du hand om det mitt i lavafloden. Jag såg det aldrig med omvärldens ögon, utan jag såg ur barnets. Även fast ingen någonsin tyckte att jag var "ett sånt barn", ett sånt där som inte kan ta hand om sig själv, inte knyta sina skor och inte prata (det lät alltid som att "sådana" barn var mindre värda när någon drog en jämförelse och det gjorde mig så ledsen, och samtidigt rädd för jag är egentligen ett sånt barn).
Det är som att jag blev verbal utan att övertyga mig själv om att jag var det. Och jag har alltid kommunicerat också genom att sparka i väggen, slå i golv, riva min egen hud och skrika som den äkta autist jag är. Men jag har ändå passerat, på något vänster.
I dagsläget är jag inte lika rädd för att tappa talet. Jag har hittat fler sätt att kommunicera på. Men rädslan hittar tillbaka när någon missförstår det jag har sagt. Egentligen vet jag att missförstånd är ett vardagsproblem som är helt ofarliga om de bara reds ut, men ibland tar det mig tillbaka till rädslan för afasi. Jag har talar, men för omvärlden blir det obegripligt. Jag blir upprörd för att jag tror att jag står där utan språk, och rädslan hittar tillbaks.

Mikusagi

10 november, 2015

Asexuell, asexualitet, asexuella, asexuellt (rubriken bah komsi komsi, sökmotorer)

Jag får många förfrågningar om att prata om asexualitet, från folk som har hittat den här bloggen eller har hittat mig på Twitter. Jag är klar med personporträtt. Jag kan tänka mig att prata om asexualitet generellt, men inte en intervju där jag ska berätta om mitt liv. Jag som individ är i den här frågan ointressant, jag vill prata om strukturer, om kunskap, om hälsa osv. Jag vill prata om en större bild, inte om hur jag lever.

Så återkom när ni vill prata om den större bilden, jag nås på Mikusagi -snabel-a- gmail -punkt- com.

(jag gillar även att sitta i paneler och prata om andra saker)

Mikusagi

04 oktober, 2015

Byter lite däck bah


Första bilden: Vi har inte hittat järnröret än så Jacko står på fälgkorset.
Andra bilden: Jag har järnröret så att jag kan vrida på fälgkorset med det.

Mikusagi

10 augusti, 2015

...

Jag tror att om jag var född i en annan tid, på en annan plats, så skulle jag ha en annan könsidentitet. Jag är övertygad om att könsidentitet är något som skapas delvis av vår omgivning och våra omständigheter, delvis är ett vall vi gör och delvis kommer ur sådant människor inte kan påverka.

Det är lätt att tro att vi kommer närmare sanningen när vi hittar på nya begrepp, jag brukar ofta tänka "om den personen levde idag så skulle den nog identifiera sig som transkille och inte som butch" eller "om den här personen var 40 år yngre så skulle den hitta in i en HBTQ-rörelse som erbjöd den en annan könsidentitet, och den skulle ta det". Det betyder inte att det är mer sant, att butchen egentligen var trans. Olika begrepp fyller olika funktioner i olika tider.

Över till pronomen (jag har ingen snygg övergång, jag vill bara inte skriva två blogginlägg).

Min åsikt är att cispersoner ska få välja vilket pronomen de vill, inom rimlighetens gränser. Ett argument är förstås att de som är rädda för att inte vara "tillräckligt trans" ska ha rätt (och lätt) att välja ett pronomen som inte skaver. Ett annat kan vara att det kan fungera som ett första steg för påstådda cispersoner att upptäcka sina transidentiteter. Mest tycker jag att alla människor ska ha rätt till ett pronomen de är bekväma med, oavsett identitet.

Det finns nog en rädsla att cispersoner ska välja pronomen för att göra transpersoner till åtlöje, men skulle någon verkligen orka gå all-in och hävda detta pronomen hela tiden i sin vardag? Så najs är det inte att ha ett pronomen som inte folk förväntar sig att en har. Det skaver i interaktion med andra och en förlorar en del anseende, skulle någon som vill retas riskera så mycket?

Mikusagi

27 juli, 2015

Gör slut

Det är så känsligt att diskutera tvåsamheten, även inom HBTQ-rörelsen. Det kan hända att det finns personer som lever i monogama relationer som är bra och nyttiga för dem - vad vet jag, men det borde ändå vara en sak som går att diskutera. Det borde vara okej, accepterat, till och med normalt att ta upp frågor som "är tvåsamhet bra?".

I dagens liberala samhälle är det för mycket individfokus, du ska få välja själv och så är det bra med det. Vad hände med "det privata är politiskt"? Dessutom är det inte ens konsekvent, varje individ ska få välja själv hur den ska leva sitt liv men vi ska ha övervakning i hemmet och lagar som gör att vi är sammanlänkande med en enda person även om en vill äga tillgångar och barn med fler.

Jag skulle vilja - helt i linje med Stockholm Prides tema för i år - att uppmuntra folk att göra slut. Särskilt de som blir provocerade när en påstår att monogami är dåligt. Om de känner att de måste skydda sin samlevnadsform trots att hela samhället håller dem om ryggen, så är det något som är osäkert där, det finns betänkligheter.

De flesta (alla?) relationer kan vara skadliga, du kan råka ut för en manipulativ eller våldsam person, men monogamin liksom bäddar för en sådan utveckling. Formen är från början kontrollerande, och stänger ute omvärlden för insyn. Du SKA kontrollera och manipulera din partner, men lagom mycket. Vi ska äga varandras kroppar, intresseområden, uppmärksamhet och tid. Det är där du ska börja ifrågasätta om du vill ifrågasätta tvåsamhetsnormen. Att bli ihop med en till är inte svaret, utan snarare att kolla på relationers uppbyggnad.

Mikusagi

26 juli, 2015

Rubriiiik

Imorgon börjar Stockholm Pride, det blir min minst planerade Stockholm Pride sedan jag började göra andra saker utöver att titta på paraden. Jag brukar ha ett spikat schema, inklusive när och hur lunch ska intas, ibland inklusive vad för lunch som ska ätas och när jag ska laga den. Jag brukar även planera mina kläder, eftersom att jag vill ha olika utstyrslar varje dag. I år? Ingen aning! Det blir väl skjortan imorgon för det är det enda snygga jag har just nu ute på landsbygden.

Det finns två anledningar till att jag inte har bestämt ordentligt vilka punkter jag ska gå på, och dessa är

  • Jag ska vara Pride Ung-volontär och det är fortfarande lite oklart när mina pass kommer att vara, då jag är reserv.
  • Ingen punkt verkar riktigt spännande/rolig, så det är lite skitsamma om jag missar dem.
MEN! Jag ska (som vanligt) sitta i en panel, den går under RFSL Ungdom Östs flagg och heter Gör slut med tvåsamhetsnormen. Det som jag inte kommer att säga där (tror jag) eftersom att jag tänker att försöka vara ehm... inte så vänster, pga i RFSL Ungdom Östs namn, är att

det är märkligt med detta vurmande för äktenskapet, eftersom att själva grundidén bakom den är ofräsch. Äktenskapet kom till för att kontrollera ägandet av tillgångar (och också för att äga andra människor, typ sin fru och sina barn då - en är självklart en man eftersom alla medborgare var män). Men det är kanske också därför vi vurmar för äktenskapet - monogamin och kapitalismen kom hand i hand, och vi har ett kapitalistiskt samhälle idag som nostalgiskt tänker tillbaka på detta och vill värna denna praktik, detta påfund.

Jaja, kom imorgon 15:00 till Plattanbiblioteket, det är gratis. Länk.

09 juli, 2015

Är binära alltid binära?

"Binär transperson" och "icke-binär transperson" har jag alltid tyckt varit rätt dåliga begrepp. "Icke-binär" och "binär" överhuvudtaget när det appliceras på människor. Jag har svårt att se t.ex. transmän som erkänner fler kön än två som binära bara för att de passar in i andras binära världssyn. Så här tänker jag:

0 och 1 är binärt om de är de enda siffror som finns.

Ni vet, 1 10 11 100 101 110 111 1000 osv.

0 och 1 är inte binära om de finns i ett system med fler siffror (t.ex. tio siffror)

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9

En kan ju inte ta ut ettan där och ba "kolla, en binär siffra!".

Mikusagi