Pages

03 mars, 2010

Min mamma

Jag nämnde att min mamma inte gillar Empty Room, låten Sanna Nielsen sjöng i Melodifestivalen 2008. Bland annat på grund av texten

Empty room
Empty heart
Since you've been gone

 "Rummet är inte alls tomt!" utbrast min mamma en gång när låten spelades på radio. "Vad signalerar Sanna till tonåringar?" fortsatte hen. För det är klart att rummet inte blir tomt när en partner går ut. Det viktigaste finns kvar - du! Det finns förmodligen massor av annat också. Vänner, familj. Världen. Min mamma har alltid signalerat till mig att en partner inte är hela världen. Det har hen gjort bland annat genom att prata om min framtida man som en bifigur. Det har varit tydligt. Det har varit den där mannen jag förmodligen kommer att bli kär i en dag men som aldrig skall bli huvudpersonen i mitt liv. Det har hörts så tydligt på samtalen mellan mamma och mig så länge jag kan minnas. När vi har pratat om mitt framtida boende, hur jag och mamma skall umgås när jag har flugit ur boet, pengar... ja, det mesta. Min mamma har tagit för givet att jag skall ha en man vid min sida, men också att mannen inte skall vara så mycket mer än så.

Det är tack vare min mamma som jag ser mig själv som den viktigaste personen i mitt liv. Jag tror inte att jag någonsin har varit en del av min mammas identitet. Om Facebook fanns för 21 år sedan skulle nog inte mamma som profilbild ha en bild på sig själv och mig, utan bara på sig själv. Jag är inte en del av min mamma. Inte ens när jag var bebis var jag en del av min mamma. Min mamma är en person, precis som du och precis som jag. Om min mamma beslutar sig för att gå med i Facebook någon gång (hen överväger det) så kommer hen förmodligen inte att som profilbild ha ett fotografi på sig själv och min pappa - trots att de är gifta. Min mamma är en person, min pappa är en annan.

Jag har fått en syn på kärlek som är rätt... oromantisk, antar jag. Jag är glad för det. Jag kan berusas av kärleken en kort stund och sedan återgå till vardagen. Inte ens när jag rusar som mest tror jag att den/de jag är kär i är mitt liv. Jag är mitt liv. Alla andra är bifigurer. Många är fantastiska sådana, de kan vara nyckelpersoner för att handlingen skall gå åt ett visst håll. Som de åtta personerna i brödraskapet som inte är Frodo - de är inte huvudpersoner men de är effing viktiga ändå.

TL;DR Varför är folk inte ensamma på sina profilbilder? Vad säger det om deras identiteter?



Mikusagi


Flattr this



Intressant-länk jag inte lyckades smyga in i inlägget

3 kommentarer:

Rikkert sa...

Din mamma är så lik min mamma :)))

Paul Stjernberg sa...

Min mamma skulle behöva läsa det här men jag tror inte det hjälper.

Mikusagi sa...

Min mamma är tuff.