Det är inte alla som vet allt som jag vet. Okej, det är ingen (förutom Gud men hen räknas inte) som vet allt det jag vet. Personen kanske har superkoll på 80% av mina intresseområden men det finns ingen som har sett, läst och hört exakt allt jag har sett, läst och hört. Det skulle ju kräva att personen var med mig dygnet runt under hela mitt liv. ANYWAY det jag försöker säga är att många vet vad manga är, men inte alla. Jag tänker därför rädda de stackars bloggläsare som inte vet vad det är, genom att förklara och berätta.
Jag skulle kunna välja den korta vägen och säga "manga är japanska serier" men jag väljer nu att gå lite längre.
Manga sägs härstamma från den berömda träsnidaren Hokusai (som jag från början kände till på grund av hens fina verk och jag visste inget om hens anknytningar till manga). Jag vet inte om det heter "träsnidare" men vad jag menar är att Hokusai karvade ut bilder i trä för att sedan trycka dem på papper. Nåväl, Hokusai ritade, målade, tuschade och snidade en mängd verk av olika slag. Vissa var humoristiska, andra beskrev vardagen och så fanns det de som skönmålade naturen. Så en gång, nej flera, samlades många av Hokusais teckningar och publicerades i en gemensam bok som Hokusai kallade manga. Inte alls så som vi tänker oss manga idag, det var bara en mängd olika teckningar som inte hade någon koppling till varandra förutom att de var ritade av samma konstnär.
Sedan hände det väl tusen grejer, de är för mig okända. Nu är manga något annat än Hokusais provteckningar ihopbuntade till en bok för att tillfredställa fansen. Det är serier, som sagt. Jag skulle gissa att det mest är ordet som har tagits från Hokusai, och att kopplingen till den kända konstnären annars är liten. Fast jag vet inte, som sagt.
Manga kallar vi alltså serier som kommer från Japan, och de känns ofta igen på att karaktärerna har stora ögon och huvuden och att känslor uttrycks på ett särskilt sätt. Stora svettdropar visar att det är en jobbig, lite pinsam situation som personen har hamnat i och karaktärerna kan hoppa, slåss och vifta med armarna för att visa att de är upprörda. Känslorna blir ofta överdrivna. Det finns en mängd symboler jag inte förstår mig på, gissar jag. Jag har läst att regn symboliserar förändring och fallande körsbärsblad kärlek. Vem vet vad mer som döljer sig i rutorna?
I väst är serier något som förknippas med framför allt barn men också med vuxna nördar. I de länder där jag har granskat tidningshyllorna (inte särskilt många - men ändå!) har utbudet varit litet - Kalle Anka, Nalle Puh, Bamse (i Sverige). Alla med barn som målgrupp. I Japan finns det mängder av serier, för alla åldrar och för alla intressen. Det finns manga om mat, sport, våld, romantik, skräck, spel, djur och en massa andra saker. Jag tänker nu berätta om de genrer jag känner till.
Shoujo-manga Manga för flickor. Ofta vrålsöta karaktärer och mängder av gulliga inslag.
Shonen-manga Manga för pojkar. Massor av action. Jag vet inte vad mer som karaktäriserar den här genren för jag är inte alls intresserad av den. Jag började läsa en men de enda orden på de tre första sidorna var ljudeffekter. Då orkade jag inte.
Shoujoai-manga Skildrar kärlek mellan flickor.
Shonenai-manga Skildrar kärlek mellan pojkar. Ofta är det kvinnor som är de tänkta läsarna.
Yuri-manga Skildrar sex mellan flickor/kvinnor
Yaoi-manga skildrar sex mellan pojkar/män
Om jag har förstått det hela rätt så är det typiskt västerländskt att göra skillnad på shonenai och yaoi eller shoujoai och yuri. Tydligen skall shoujoai och shonenai i Japan gå under benämningarna yuri och yaoi.
En grej som skall vara speciellt för manga är att läsaren kan identifiera sig med och sympatisera med karaktärerna på ett helt annat sätt än i "vanliga" serier. Känslouttrycken är som sagt överdrivna, stora ledsna ögon kan du inte ignorera så du sitter där och gråter tillsammans med din favoritkaraktär. Dessutom brukar karaktärerna utvecklas under tidens gång, det är inte som i evighetsserierna i väst där det alltid är samma person i varenda tidning. Samma talanger som alltid, samma erfarenhet, samma mogenhet (eller brist på den). Det går framåt, lite som i en roman. För det är just där skillnaden ligger, manga behöver inte vara simpelt och larvigt (men kan vara). Det kan lika gärna vara djupt, dramatiskt, tragiskt.
Nu kan det vara en god idé med bildexempel. Jag orkar inte googla och jag orkar inte scanna. Scannern är för långt bort förstår ni. Nåväl. Jag har gamla bilder som jag scannade in för några år sedan. De ger alla exempel på shoujo-manga. Notera hur jättetjejigt allt är, och det är så jag gillar min manga! Försök inte läsa dem från höger till vänster, dessa har blivit vända när de skulle ges ut i USA.
Manga går att läsa på nätet. Jag har inte testat själv än men jag har två bokmärken, de leder till
OneManga och
Lililicious.
Ah, hm, värt att säga: det är inte alltid mangafigurer har stora huvuden och ögon, små näsor och smala halsar. Det är vanligt men det är inte alltid så. Manga är benämningen på alla serier som tecknas i Japan och det finns något som heter konstnärlig frihet, you know ;)
TL;DR Manga är serier från Japan. De finns för alla åldrar och de flesta intressen.
Mikusagi
Läs även andra blogginlägg om manga, Hokusai, Japan, konst, kultur, serier, träsnitt, shoujo, shonen, yuri, yaoi, jörd, nörd
