Now I can see that we're falling apart

En gång i tiden satt jag och tryckte mitt öra mot högtalaren för att komma närmare rösterna. Jag grät alltid på samma ställen i låtarna. En gång i tiden var Backstreet Boys den enda förälskelsen jag visste. Jag hoppades aldrig på gensvar. Jag önskade mig inte ens det. Vårat förhållande hade redan nått toppen - Backstreet Boys sjöng och jag grät. Fysisk närhet är överskattat, varför skulle jag önska mig det när det bästa är att bara lyssna?

Jag tänker tillbaka till den tiden, då jag var ihop med Backstreet Boys, när jag gör körläxan. Förklaring: Jag har börjat sjunga i kör och den här veckan skall vi sjunga I Want It That Way* så jag övar på den. Jag tänker att det var enklare då. Inte livet i stort, det var en skitjobbig tid när det kommer till allt annat, men just kärleken. Kärleken var så enkel. Varför slutade jag älska pojkband?** Varför började jag söka andra sorters relationer? Varför gör jag det så svårt för mig när kärleken kan köpas på CD-skiva? När jag var ihop med Backstreet Boys, då kunde jag bestämma mig för att nu vill jag lyssna på dem och gråta, och så gjorde jag det. Eller så bestämde jag att nu vill jag inte lyssna på dem, och så gjorde jag inte det. Det var väldigt behändigt.

Kan jag bli ihop med dem igen tro, eller har jag vuxit ifrån dem? Jag skall titta närmare på saken.


Mikusagi.

Läs även andra bloggares ord angående Backstreet Boys, pojkband, nostalgi, kärlek, saker som går att köpa för pengar, I Want It That Way, kör, relationer, härliga läxor, musik.


*3:11-3:16 var där jag grät allra mest. Back in the days när det begav sig. När jag fortfarande var ihop med Backstreet Boys.
**Okej, jag älskade inte pojkband. Jag älskade pojkbandet. Jag lyssnade aldrig på Westlife eller Boyzone. Jag avskydde 'N Sync. Jag hade en Five-singel. Jag gillade en Moffats-låt. I övrigt var det bara Backstreet Boys som gällde.

Pengen

Det är skrämmande vad folk är beredda att göra för pengar. Det är också skrämmande vad folk lyckas göra (och kommer undan med) för att de har pengar.

Religionen brukar anklagas för att vara roten till nästan allt ont här i världen, men jag skulle vilja påstå att just pengen har orsakat mer lidande. Om vi nu skall skylla på ett ting istället för människorna i sig. Jag brukar påstå att allt våld som har utövats i religionens namn skulle ha utövats ändå, om religion inte fanns. Nåväl, pengen står för mest torterande, förslavande, dödande och hjärntvättning. Mer än någon politisk ideologi, mer än alla religioner tillsammans. Det sker i varje land, varje dag. Vissa länder, vissa individer, är mer drabbade än andra.

Jag blev påmind om detta när jag läste att de tre rikaste personerna har mer pengar än de fattigaste ländernas bruttonationalinkomster sammanlagda. Jag vet inte hur många länder det är, men 600 miljoner invånare har de i alla fall. Jag började fundera över vilka dessa tre personer är (jag har ingen aning), hur de fick pengarna, varför de behåller dem. Tänk att det finns en person som tycker att det är okej att ha mer pengar än hela länder. Jag undrade varför hen inte gör sig av med dem, hen lär knappast behöva så mycket pengar.

De flesta av oss är inte så mycket bättre, vi har bara inte lika mycket pengar. Om priset är tillräckligt lågt så struntar vi i vad det är vi köper. Om det är någon som har slavat på andra sidan jordklotet, om regnskog har skövlats, om djur har plågats. Vi vill spara pengar. Vi vill ha så mycket pengar kvar som möjligt. Vi vill att pengahögen vi sitter på skall vara så stor som möjligt.

Någonstans har någon beordrat sina anställda att slita fjädrarna av gäss, någon tycker att grisarna skall ha ett mindre utrymme att röra sig på för det blir lönsammare så, någon vill att de anställda skall arbeta nästan omöjligt många timmar om dagen. Det är inte för Jesus, inte för Mohammed. Det är för pengen.


Mikusagi.

Läs även andra bloggares åsikter om makt, girighet, religion, ondska

Lyckans utmaning: Hjälp mig, oss, alla!

Okej, nu har jag slut på idéer och vill därför ha hjälp av er. Var bussiga och skicka in förslag på utmaningar (favorit i repris kan ni också föreslå). Det går också bra att föreslå en ny utformning av Lyckans utmaning.

I början publicerade jag utmaningarna på söndagarna, och då med uppmaningen att reflektera över veckan som gått och plocka ut det positiva i den. Jag försökte också uppmuntra folk att ta det som en bloggutmaning, alltså skriva inlägg om det. För sådant är ju hippt men tydligen är det lite ute nu. Tror jag. Jag hade i alla fall lite problem med att minnas veckan som gått (vad hände egentligen den här veckan och vad var förra veckan?) så jag började att publicera utmaningarna på måndagarna istället för att folk skulle kunna vara förberedda på vilka slags russin de skulle plocka ur kakan. Dessutom började jag med att ge små uppdrag. Roligt, tyckte jag.

Eftersom jag inte har slut på idéer så är det paus denna vecka. Eller, denna veckans uppdrag blir att hjärnstorma idéer till hur jag/vi kan fortsätta med det här. Help me plz?


Mikusagi

Tumblr som identitetsstärkande verktyg

Tumblr är ett verktyg, ett socialt medium som är som en blandning mellan ett bloggverktyg, typ Blogger eller Wordpress, och Twitter. Med hjälp av Tumblr kan du skapa en blogg och beroende på vilken stil du väljer så kan det bli en helt vanlig blogg, en mikroblogg eller något annat. Vissa låter presentera sina inlägg i små askar, andra kämpar för att få med så mycket färg och form och så lite ordning som möjligt i sin layout. Nåväl, resultatet blir i alla fall en sida där dina inlägg publiceras. Vissa publicerar bara bilder och har kanske en layout som passar för sådant. Ett tag skrev jag  bara korta texter och hade därför små, små kvadratiska rutor. En dag ville jag få plats med mer än typ 20 ord och då fick jag se mig om efter en ny stil, en ny form. Vissa jobbar mest med citat, andra med dikter. Likheten med Twitter är att den som har ett Tumblr-konto ser ett flöde av inlägg från Tumblr-bloggarna hen följer, sorterade kronologiskt och inte efter vilken blogg de kommer ifrån. Det är egentligen svårt att förklara vad Tumblr är endast genom ord. Nåväl, ni förstår väl ungefär.

Jag följer hela 39 Tumblr-bloggar, bland annat FuckYeahBisexuals. Då och då skickar läsarna in bilder på sig själva och kanske en partner, de skriver att de är bisexuella och stolta och... inte så mycket mer. Ibland berättar de också vem de har kommit ut för, och hur det gick. Jag förstod först inte riktigt hajpen. Alltså, jag förstår att folk är bisexuella, stolta, att de har partner och att de kommer ut. Den grejen fattar jag. Jag förstod inte varför inlägg efter inlägg berättade om individer, och inte särskilt djupgående utan som sagt bara en bild, ett namn, något om en partner och att de är stolta. Hur länge kan det vara intressant för läsarna? Men sedan började FuckYeahBisexuals att publicera meddelanden de har fått. En person kände sig stärkt. En annan vågade komma ut tack vare att hen hade sett dessa modiga och stolta människor. Någon lyckades till slut erkänna för sig själv att hen var bisexuell.

LGBT Laughs har också fått ett meddelande från någon som kände sig stärkt och vågade komma ut, har jag för mig. Fast inläggen hos LGBT Laughs är annorlunda, de har in humorinriktning. De publicerar aldrig bilder på personer som nyss har kommit ut, istället är det skämtbilder, roliga videoklipp och fyndiga citat.

De är väldigt olika, FuckYeahBisexuals och LGBT Laughs. Gemensamt har de att de stärker HBTQ-personer i sina identiteter. På något sätt. Jag förstår nog fortfarande inte riktigt hur men det är väl folk som inte omges av HBTQ-personer särskilt ofta som behöver se en mängd ansikten och skratta åt några skämtteckningar med just HBT-anknytning.

När jag först började att använda Tumblr visste jag inte att den dimensionen, identitetsdimensionen, fanns. Jag tänkte "Ah, ett nytt ställe att spamma på. Roligt!". 


Mikusagi.

Läs även andra bloggares åsikter om bloggar, mikrobloggar

Asexuellt potpurri

När jag började skriva det här inlägget hade jag ingen aning om vad jag ville ha sagt. Därför är det hoppigt. Det har sina för- och nackdelar. Mest fördelar. Jag gillar inte långa texter och den här är som flera korta texter.

Tisdagens Kropp & själ ägnade sin timma åt att diskutera kring frivilligt eller ofrivilligt avstående från sex, och vad detta innebär. Ämnet uteblivna sexuella relationer är intressant av flera orsaker. En av dem är att det utmanar våra föreställningar om vad som är naturgivet och självklart. En annan är, vilket programmet också tog upp, att det har skett en förskjutning av tabusymbolvärdet från ena ytterligheten till den andra när det gäller sex i vår kulturella kontext. Lite generaliserande kan man säga att där det tidigare var problematiskt att vara öppen med att man hade ett sexliv, är det idag lika problematiskt att vara öppen med att man inte har ett.  

Att döma av de två personer som intervjuades om sin asexualitet, så är den totala avsaknaden av sexuella känslor och impulser något som innebär en relativt stark känsla av utanförskap. Deras berättelser var öppna och raka, och tydliggjorde på ett bra sätt att asexualitet inte måste bottna i något som är skadat eller fel, vilket är en vanlig uppfattning.

Paulina Helgeson

Jag fick äran att vara med i Kropp & Själs sista program innan sommaren.

I veckans Kropp & Själ talar vi inte om sex – utan om de som av olika anledningar inte har sex. För många människor är sexlusten det mest grundläggande behovet som finns - det är livsdriften. Det finns runt omkring oss och vi blir ständigt påminda om det. Men för andra människor så finns den bara inte - lusten till sex existerar inte. I Kropp & Själ den här veckan möter vi två personer som är asexuella och som helt saknar sexuell lust.

Kropp & Själ

En av de två asexuella personerna var alltså jag. Heja mig!

De som vill prata om asexualitet tycker jag skall komma till Pride House 27 juli och dela med sig av sina tankar. Delta i gruppsamtalet!

Jag hittade den här kanalen på YouTube - Hot Pieces Of Ace. Varje vecka har ett särskilt ämne som ett antal vloggare pratar om. Roligt! Men visst finns det andra YouTube-kanaler med asexualitet som tema? Ge mig adress till den/dem!

Som många vet kommer en inte ut en enda gång och sedan är det över, en måste komma ut igen och igen och igen och igen. För varje person en pratar med om något ämne som rör det du måste komma ut med. Problemet med att komma ut som asexuell är att många inte vet vad det är. Därför måste du kanske, direkt efter att du har kommit ut, förklara dig. Och det är kanske varmt, solen står kanske mitt på himlen och du har kanske oturen att befinna dig utomhus vid tillfället. Du är kanske väldigt törstig och nästan svimfärdig och den du pratar med har du inte känt i längre än fem minuter och du känner kanske att alla meningar du formulerar kommer ut helt bakvänt. (Have I experienced this too many times or what?) Fast det kan ju också vara en bra grej att få vara den första kontakten med asexualitet. Till skillnad från t.ex. homosexuella så börjar asexuella från scratch, de möter inte förkunskaper och heller inte fördomar. Fördomarna bildas först efter att du har introducerat den du pratar med för begreppet.  Oh the ansvar!



Okej, öh jag vet fortfarande inte vad jag vill med det här inlägget. Så då tänker jag lägga in en länk och ett rim. För det känns vettigt. Svettigt. Nej, det var inte det rimmet, nu kommer ett till.

I denna juninatt sällskapas jag av en stirrande katt.



Mikusagi

Citat, länkar, rim och video! Detta måste vara mitt bästa inlägg någonsin. Jag har åstadkommit något idag!

Trappan

Tripp, trapp, tropp.
Trippetrippetripp.
Lätta steg upp.
Som musik när någon går i trappan.
Förut fick vi inte gå i den.
"Ni äga ej tillträde" stod det på en skylt.
Vi rev ned den.
Någon satte upp den igen.
Vi sjöng istället.
De vackraste sångerna vi kände till.
Vi slog läger vid skylten.
Till slut togs den ned och någon sade.
"Välkomna! Välkomna hem!"


I torsdags satt jag och Kabbeleka i Tegnérlunden och skrev poesi.

Mikusagi

Hela tiden nya dagar

Av DNs fem dagliga serier finns det en som är riktad till barn - Doris. Den är min favorit näst efter Nemi.  Susanne Fredelius har lyckats göra enkel konst som tilltalar mig direkt. Gårdagens stripp t.ex, löd så här (tänk er att huvudpersonen Doris går runt i ett naturskönt sommarlandskap):

- Tänk så mycket kul det finns att göra.
- Och så mycket det finns att se.
- Och det kommer hela tiden nya dagar.
- Vilken tur!

Den fångar det underbara i vardagen i all sin enkelhet. Det är en serie som verkligen muntrar upp mig.


Mikusagi

Funktionella hem

En gång skrev Sargoth så här om unika cyklar och datorer:

Det blir helt naturligt att cykelsaken fungerar perfekt på växel fyra, fem, sju och nio, men konsekvent tappar kedjan på sex och förlorar bromsarna på åtta; likaledes blir det naturligt att Winamp vägrar att starta såvida en inte högerklickar någonstans på skrivbordet efter att ha sparkat igång det. Det spelar ingen roll hur absurd problematiken och dess kringarbetande är - de blir ändå, efter hand, en del av ens omedelbara vardag och en del av den naturliga ordningen.

Detta leder till vissa intressanta situationer när en lånar ut sin cykel eller dator till någon annan, som inte är van vid just de problem som just ens egen maskinatur uppvisar. Den naturliga ordningen blir inte helt naturlig i en annan persons ögon

Länk

Mitt hem måste också hanteras på ett visst sätt för att fungera bra. Därför kan inte andra plocka saker ur skåpen, än mindre ställa in dem där. Saker ramlar ur, saker får inte plats. Inte ens min mamma kan, och då är min mamma ändå bättre än mig på Dr Mario och Tetris. Det krävs att en förstår sakernas natur, att en vet att den kastrullen lätt glider iväg så den måste ställas säkert medan den där kan balansera på vad som helst och samtidigt ha något lutandes mot sig utan att den rubbas (för lång mening, för få skiljetecken. Förlåt).

En sak som nästan har fick mig att bita på naglarna inför den dag då släkten skulle komma över på födelsedagsfika, var skåpsystemet i hallen. Ni förstår, på ena skåpet med skjortor och jackor hängde min yukata (på en hängare placerad på skåpsdörren). Yukatan har breda ärmar och den ena ärmen hängde över skåpet med kaffekokare, bestick och underkläder (litet hem är litet) så att jag behövde flytta på ärmen innan jag stängde bestickunderkläderskåpet, annars kom den i kläm. Jag är väldigt rädd om min yukata.

Jag förstod att någon skulle (öppna och) stänga skåpet, och att yukatan skulle bli klämd. Jag såg det komma. Jag så det hända. Jag borde förbjuda folk att göra saker i mitt hem, eller i alla fall ge dem tydliga instruktioner.

Nu hänger yukatan på väggen istället och mitt hem är lite lättare att förstå för den oinsatte. Eller så är det inte det, då det har fyllts på med nya prylar och nya system.


Mikusagi

Lyckans utmaning nr 34

Genom lyckans utmaning vill jag få er att göra livet lite ljusare för någon. Ibland för er själva, ibland för någon annan. För er själva genom att se saker, för andra genom att göra saker. Det är fritt fram att tolka utmaningarna så att de passar era behov och möjligheter.

Den här veckan vill jag att ni är uppmärksamma på ifall ni träffar någon som är intressant.


Mikusagi.

Taggar: lycka, utmaning, optimism, livslust, intressant, möten

Alla är inte feminister - än

feminism, originally uploaded by Nari..

Ibland känns det så onödigt att skriva feministiska inlägg. Världens människor vet redan att vi lever i ett patriarkat, tänker jag. Världens människor vet att det inte är en bra grej att behandla kvinnor som offer och män som förövare. Världens människor tycker att både kvinnor och män skall synas, höras, få påverka. Det är i alla fall vad jag oftast tror om världen. Det är så lätt att vaggas in i en drömvärld när en umgås med schyssta människor.

Åh, så naiv jag är ibland. Jag måste slå mig i skallen och påminna mig om alla de gånger jag har stött på andras verklighetsbilder. En gång när jag påpekade för en person att alla de där barnprogrammen hen tyckte var så bra för barn alla handlade om män, killar och pojkar, fick jag svaret att det vore nästan omöjligt att göra ett bra barnprogram med tjejer i huvudrollen då kvinnliga karaktärer inte kan vara intressanta. Eh, ursäkta? De är fiktiva, du kan göra dem hur intressanta eller ointressanta du vill! De måste inte vara passiva, mjäkiga fån som bara bryr sig om sitt utseende. Det är manusförfattarnas ovilja att se kvinnor som handlingskraftiga aktörer som gör kvinnliga karaktärer ointressanta. Det finns ingen essens i en karaktär du inte har hittat på än, så du kan inte säga att den är dömd att vara ointressant. Sedan kan du vara biologist hur mycket du vill men evolutionen verkar inte i tecknade barnprogram. Tecknade figurer har inga gener som kan mutera.

Så, jag borde skriva saker som människor jag pratar med har kommit på för flera år sedan. Alla borde faktiskt fortsätta prata om feminism på grundläggande nivå, som för en själv kanske är ointressant och uttjatat. Det är lätt att glömma att inte alla har läst genusvetenskap.


Mikusagi

Marriage equality is nothing to fear

DOWNLOAD ME (ALL SIZES) AND SPREAD THE WORD, originally uploaded by The New Mr Burlesk.

Jag tyckte bara att bilden var häftig och kände därför att riddarna och hästarna MÅSTE in i min blogg. Så, nu är de här!

Lyckans utmaning nr 33

Genom lyckans utmaning vill jag få er att göra livet lite ljusare för någon. Ibland för er själva, ibland för någon annan. För er själva genom att se saker, för andra genom att göra saker. Det är fritt fram att tolka utmaningarna så att de passar era behov och möjligheter.

Den här veckan vill jag att ni är uppmärksamma på ifall ni är med om något mysigt.


Mikusagi.

Taggar: lycka, utmaning, mys, mysigt, optimism, livslust

Ingen tillbakakaka

Det är ofta halvt förväntat i en konversation att en skall ställa samma frågor som en får. Så här:

A: Hur mår du?
B: Tack bra. Själv?
A: Bara bra. Så... vad pluggar du?
B: Natur. Durå?
A: Sam.
B. Ah. Vad skall du göra idag?
A: Bada i alla fontäner jag ser, själv?
B: Vaccinera mig mot allt ont i hela världen.

Jag vet inte riktigt, men ibland får jag känslan av att det är oartigt och ses som okänsligt att inte kopiera frågan och lägga in den i det en själv säger. Jag frågade om dig, så varför kan inte du fråga om mig? Well, själv tycker jag att det inte är så lätt att komma ihåg att säga saker jag borde säga om jag samtidigt skall fokusera på det personen jag pratar med talar om för mig. Dessutom så känns det lite tjatigt och dumt att ställa samma fråga. En är ju redan inne på det samtalsämnet, det är onödigt att ta upp det igen bara för att vara tydlig. Kan vi inte införa en ny regel? Du får inte ställa samma fråga som du fick.

A: Vad pluggar du?
B: Natur.
A: Ah, själv läser jag sam.

Tack så mycket!


Mikusagi

YouTube-fredag 27

Ibland låtsas jag att jag inte lyssnar på sådant här. Men vet ni? Det är svårt att låta bli när Spotify gör all möjlig musik lättillgänglig.

Mikusagi

Veckans undran 22

Mer än en gång har jag läst insändare som lyder ungefär

Hans Kungliga Höghet prins Daniel är inte en fjantig titel utan ett tecken på att Sverige är jämställt. För Sverige i tiden!

Då undrar jag vad för diskussion som ligger bakom dessa uttalanden, vilken ojämställd titel skulle Daniel få innan de kom på den här nya? Var det Hans inte-så-kungliga Höghet Prins Daniel?


Mikusagi

Känd från internet

Igår var det en person som kom fram till mig och sade att hen kände igen mig från Trollhares blogg. Se där! En kan tydligen bli småkändis om en kommenterar Trollhares inlägg. Skynda er dit!

Mikusagi

Lyckans utmaning nr 32

Genom lyckans utmaning vill jag få er att göra livet lite ljusare för någon. Ibland för er själva, ibland för någon annan. För er själva genom att se saker, för andra genom att göra saker. Det är fritt fram att tolka utmaningarna så att de passar era behov och möjligheter.

Den här veckan vill jag att ni skall vara uppmärksamma på ifall ni läser något trevligt.


Mikusagi.

Taggar: lycka, utmaning, läsning, texter, trevligt, optimism, livslust

Jag är svensk, kanske

Det är svenska flaggans dag nationaldagen idag. Det innebär... jag vet inte riktigt, när jag var yngre innebar det att vi sjöng om en fet ko och att vi ville leva på chips och läsk. Dessutom samlades vi på skolgården och sjöng för flaggan som satt högst upp på en flaggstång. Sedan fortsatte väl allt som vanligt, gissar jag. En gång var det helg och då åkte jag och mamma in till gamla stan och vinkade till kungen.

Nu verkar nationaldagen innebära att vi diskuterar Sverige och svenskhet. Det finns vissa som ser svenskarna som en enhetlig grupp som har en gemensam identitet, gemensamma värden och gemensamma vanor. Sådana personer kan ibland berätta om när de träffade någon "blatte", "arab" eller "multikulti" som gjorde något oförskämt enligt skrivarens egna värderingar. "Skall jag behöva utstå detta i mitt eget land?" undrar de ibland. Då hoppar jag till lite. Jag är nämligen van vid att ses som svensk och på ett eller annat sätt ingå i den här gemensamma svenskheten som vissa påstår finns, så när någon pratar om Sverige som sitt eget blir jag smått chockad. Är det inte mitt land också? Jag kanske inte tycker att det är något opassande att trappuppgångar luktar curry eller att någon lyssnar på "multikultimusik". Fast jag är väl inte svensk då. "Passar det inte så åk hem till ditt eget land"
Vilket land är mitt eget?

Något annat som är intressant är när "muslim" blir en nationalitet. Jag har hört folk säga "[blabla] inte bara svenskarna, utan muslimerna också!"
Så om jag konverterar till islam så är jag inte svensk längre?
Jag känner flera muslimer som jag trodde var svenskar, men jag kanske hade fel.

Andra som har upplevt nationaldagen är Yami och Trollhare.


Mikusagi

Junidag, junidag

Hej bloggen! Hej internet! Hej världen! Vem kan hjälpa mig? Jag är orolig för min kamera, min Canon EOS 400D. Den verkar inte må bra. När jag går in i menyn för att redigera inställningarna hinner jag inte göra särskilt mycket innan min kamera startar sensorrengöringen eller helt enkelt släcker skärmen. Samma sak gäller när ja skall bläddra bland fotografierna.

Varför beter den sig så konstigt? Hur kan jag bota den?

Mikusagi

Kommunikation

Jag vet tyvärr inte var bilden kommer ifrån. Berätta gärna ifall du vet.

Mikusagi

Skolrester

Jag är långtifrån klar med min kurs så bloggen är lite halvt vilande nu ett tag
men sedan är det sommarlov! (eller arbetslöshet borde det kanske kallas men det låter så trist)
Då bloggar jag! Viktigheter och oviktigheter. Alright?

Jag skall skriva om funktionella hem, om trans*, om Pride, om Tumblr och om musik.
Så det så.
Men just nu: orkar inte!

Mikusagi