Teckenspråket och jag

Sedan ett år tillbaka så lär jag mig teckenspråk. Jag har läst steg 1 och 2 genom Stockholms dövas förbund, och nu försöker jag lära mig på egen hand genom att t.ex. se SVTs teckenspråkstolkning av olika TV-program, gå på Döv för en kväll samt öva med kamrater. Egentligen ville jag läsa teckenspråk på Stockholms universitet, men eftersom jag var inskriven på Arbetsförmedlingen när kursen startade så gick inte det.
I somras när jag såg/lyssnade på uppträdanden under Stockholm Pride, så tittade jag väldigt mycket på tolkarna och det hjälpte mig trots att jag kan så ytterst lite teckenspråk. Vissa artister är ju dåliga på det här med att artikulera, och fokuserar mer på melodi och annat sådant musikaliskt tjafs, så jag hör inte alls vad de sjunger. Då stod teckenspråkstolken där och visade att ja, det är något om en snubbe i alla fall! Om jag då med hjälp av denna information lyckas urskilja ordet "boy" i texten, kan jag kanske också urskilja ordet efter det.
Teckenspråket är väldigt praktiskt att kunna, med det har jag ett sätt att kommunicera när jag vill vara tyst, när det är många andra ljud i rummet eller när den jag pratar med står för långt bort (eller bakom en glasruta) för att höra. Dessutom kan teckenspråkstolkar, som sagt, hjälpa mig att förstå låtar där jag annars har svårt att höra vad sångaren sjunger, och min kamrat som har det lite knepigt med engelskan förstod en föreläsning tack vare att det fanns tolkar där.