[det här inlägget kommer inte att innehålla så mycket egen analys, utan det är mest en sammanfattning med länkar för den som vill läsa vidare (ni borde verkligen kolla länkarna). Jag tänkte först att jag inte alls skulle skriva om det här men insåg sedan att flera av mina bloggläsare inte alls har samma Twitter- eller Facebook-flöde som jag och därför har missat detta helt]
På Guldbaggegalan i år gjordes det ett märkligt skämt som lät ungefär så här "Nu blir det färgfilm - Kodjo Akolor", i samband med att Kodjo Akolor fick komma upp på scenen och dela ut pris.
Många har påpekat att detta var ett rasistiskt skämt, men varken producent eller manusförfattare vill erkänna sitt misstag. (jo, någon typ av ursäkt från producenten hittas här)
Enligt producent och manusförfattare var det här inte alls rasistiskt för det var ett skämt om namnet (det låter tydligen som Kodak Color (nej det gör det inte)).
Sissela Kyle har bett om ursäkt - men jag har ännu inte hört någonting från Calle Norén som skrev skämten.
Väl på plats var det några filmpersoner som lämnade lokalen som galan hölls i, som en protest mot en rad rasistiska skämt. Ja, för det var flera och ett av de större problemen är att personer som inte ses som vita blev presenterade utifrån det - oavsett hur skämten var uppbyggda så gjordes dessa personer annorlunda.
Moa Svan skriver bra om detta på Twitter, som ni såg ovan, och ännu mer utförligt på Feministiskt Perspektiv.
Kodjo uttalar sig själv i Aftonbladet och säger att de förmodligen själva inte förstod varför skämten inte var okej - vilket inte är en ursäkt, utan ett bevis på hur insnöat det är i branschen.
Vilka skämtar vi om och varför?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar