Pages

01 februari, 2014

Melodifestivalen 2014: Deltävling 1, Malmö

Programmet inleds med att vi får se programledarna sitta i soffan och följa förra årets Melodifestival samt ESC, och de blir förbannade över att Danmark vann. Ilskan riktas mot flöjten som är låtens signatur, och de uppmuntrar till motstånd och flöjtbränning. Röd och vit är Malmö Arena när Nour och Anders tar plats på scenen och säger att det är dags att ta revansch mot Danmark.

Läs mer.




Yohio - To The End.
Yohio brukar alltid omtalas som väldigt feminin, folk använder ord som "transvestit" och "tjej", men jag kan inte se det. Kanske beror det på att jag är lite halvt könsblind. Kanske är det för att jag i många år var insnöad i japannördkulturen, och även om jag aldrig var en stor anhängare av visual-kei så är jag van vid bilder och videor därifrån. Jag skulle kalla Yohios uttryck för rätt maskilint.
Låten låter mer västerländsk än Heartbreak Hotel gjode, jag känner inte av den japanska influensen längre. Förutom i Yohios röst emellanåt. Är det så att Yohio siktar på en karriär i Europa nu?
Årets färgtema är svart istället för vit, men de rosa detaljerna finns kvar.
Poäng: 6.

Mahan Moin - Aleo.
En maffig början på låten med rök, mörker och trummor. Rösten passar tyvärr inte in till musiken till en början, så introt mister mycket av det maffiga försvinner. Men! Låten blir bättre ju längre tiden går. Färgtemat är svart och orange, och de iranska influenserna har satt en tydlig prägel på låten. Den liknar ändå de största ESC-låtarna från de slaviska länderna.
Poäng: 6.

Linus Svenning - Bröder.
Tatuerade och snaggade Linus med nallebjörnsansikte sjunger om sin brors bortgång, eller snarare om minnena från tiden innan dödsfallet. Musikaliskt är den inte fantastisk, men den har egentligen inte något dåligt i sig. Låten känns kortare än den är och jag gillar att den bryter av resten av det lite mer glättiga i tävlingen med något tungt. Fast de kanske skulle ha lagt den senare i startfältet.
Blått ljus och tung rök, och så videoklipp på två barn. Ett enkelt framträdande.
Poäng: 6.

Elisa Lindström - Casanova.
Introt får mig att hoppas på en klasser schlagerdänga. Och ja! Dansrana bjuder på klassisk melodifestivaldans, melodin är klassisk schlager och texten också, men jag tycker inte att Lindströms röst levererar. Den är för alldaglig, den är en Anna Bergendahl.
Poäng: 5.

Alvaro Estrella - Bedroom.
Jag tror att det är ett discoinfluerat bidrag, både när det gäller dans och sång. Långa strålkastarstrålar, lite juckande, och en låt jag har hört flera gånger.
Tråkigaste kläderna, en skjorta som inte ens är en särskilt snygg skjorta.
Assåe ne.
Poäng: 2.

Ellen Benediktsson - Songbird.
Ska jag kalla det ballad? Det är typ Judy Garland möter Miss Li, i alla fall. En stillsam låt sjungen av en stark röst.
Poäng: 8.

Sylvester - Bygdens son.
Den forna The Ark-medlemmen har blivit halvgammal, och skänker Melodifestivalen en låt på svenska, och ni vet kanske hur mycket jag uppskattar svensk text (det är mycket).
Svartvita ränder i bakgrunden får mig att tänka på Father of a Son-videon.
Men ehhh sången, det låter ca ungefär som en gubbversion av Håkan Hellström, och endast de sista 20 sekunderna är riktigt bra.
Poäng: 6.

Helena Paparizou - Survivor.
Låtskrivare och artist är riktigt talangfulla, märks i den här låten. Emellanåt är den dock tråkig och får Melodifestivalen att kännas lång.
Åh, jag vet inte, gilla eller inte? Äsch den får väl samma poäng som alla andra.
Poäng: 6.

Bröder, Casanova, Songbird, Survivor och To the End gick vidare till den andra röstningsomgången. På första plats kom sedan Yohio, och Linus Svenning och Helena Paparizou gick till Andra chansen. På andra plats kom Ellen Benediktsson.

Jag gillar hur SVT har utvecklat Melodifestivalen, jag gillar allt det där innehållet som inte är låtarna. Nour El-Refai är, förstås, fantastisk och hela programmet känns bara så ordentligt genomarbetat att jag blir glad. Det är inte bara att sätta några artister på en scen som back in the days.

(fast jag är fortfarande en sådan där hipster som vill ha tillbaka den levande orkestern)

Mikusagi.

Inga kommentarer: