Jag och fyra till besökte Junibacken eftersom det finns en Muminutställning där. Först åkte vi i den traditionella sagotunneln som inte har ändrats sedan invigningen (med Astrid Lindgrens röst inspelad - missa inte), sedan gick vi rätt snabbt förbi Villa Villekulla som inte är så kul för människor över 10 år och direkt in i Mumindalen.
Den levde upp till mina förväntningar och mer, faktiskt. Men kanske för att jag inte förväntade mig så mycket eftersom Pippi Långstrump-delen är utrist? Som barn minns jag att jag gick igenom Sagotorget rätt snabbt också, det var bara åkturen som var värt besöket egentligen. Men Muminutställningen hade de jobbat ordentligt på, alla väggar var dekorerade, det fanns en mörk skog med Mårran i, vatten med bron över, Tootickis badhus (men ingen Tooticki), observatoriet där en kan se kometer i böckerna (men i den fysiska Mumindalen finns inga kometer).
Det bästa var ändå föreställningen "Vad hände sen?", som gjordes med dockor och levande piano, och väldigt trevliga skådespelare. Det var precis som i boken (som bara mitt följe hade läst ehehe, tfw du känner till en barnbok bättre än barnen i publiken) så ingen var out of character (som de är i Muminland i Finland!)
Tips: i butiken fanns en almanacka för terminen 15-16. Jag bestämde mig för att inte köpa den då mina kalendrar följer kalenderåret. Men om någon annan vill ha en läsårsmuminkalender.
För er som har missat det så är jag ett stort fan av Tove Jansson och då främst muminböckerna (men jag gillar måleriet väldigt mycket också!)
Tidigare mumininlägg:
Mikusagi.
Läs även andra bloggares tankar om Mumin, mumintrollet, mumintrollen, Junibacken, Tove Jansson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar